det här med att vara mamma...

2012 var året då antagligen den största förändringen i mitt liv skedde- JAG blev MAMMA! Det är så himla konstigt, själva grejen med att få barn var på något underligt sätt helt naturligt. Plötsligt fanns den där lilla krabaten bara där och i stort sett direkt hade man glömt bort hur det var innan. Har vi någon gång inte varit en liten klan på tre personer och en hund? Däremot det där med att bli kallad mamma... det har tagit tid. Det tog nog sisådär ett halvår efter att skruttan kommit ut som jag förstod att det är MIG folk pratar med när de säger saker som "..och vad tycker mamma om det då?" och "...du kanske vill till mamma nu?" när de sitter med Lillan i sin famn. I ett halvårs tid har min första reaktion varit men MIN mamma är ju inte här, vem menar de egentligen att de ska lämna ungen till.??..och varför i helskotta vill de ha MIN mammas åsikt kring saker..??

 Helt plötsligt fick jag ett nytt namn, en ny identitet och jag slutade lite lätt att spela huvudrollen i mitt eget liv. Det är inte längre frågan om mig i första hand, varken av mig själv eller andra. I första hand frågas det hur Lillan mår eller vad Lillan gör- men det gör inget. Jag gillar birollen och den här skruttfisen får gärna ta både tid och plats. Bara det här inlägget har ju tagit sisådär tre dygn att få ihop...

Naturligtvis hände det en massa annat under 2012 också- både sorgliga och roliga saker. Den här bloggen kom bland annat till och vardagsrummet blev INTE klart detta året heller. Men nytt år, nya möjligheter och nya tag. Så fort den där envisa förkylningen för Lillskruttan vill ge med sig då...

(För övrigt kan man få guldbaggar för biroller också.)