kan ju vara fruktansvärt dötrist och långtråkigt och alldeles... alldeles underbart...ELLER? För min del stannar nog åsikten egentligen vid de två förstnämnda alternativen. Det underbara kommer inte förrän allt är klart. När man sitter och stolt ser på resultatet och känner att det är precis så här vi ville att det skulle bli. Resan dit tycker jag mest består av att kliva över verktyg och förlängningssladdar och behöva leva i damm och sågspån som dras runt i hela huset av fötter och hundtassar och som ska undvikas att hittas av små bebisfingrar...
Men av någon anledning måste vi ju ändå gilla det så pass mycket att vi utsätter oss för det gång på gång. Vi har nämligen egentligen inte bott på något annat sätt än i renoveringar. När jag träffade T bodde vi båda i Stockholm och han höll på att totalrenovera sin etta. Den blev klar lagom till att vi skulle flytta därifrån söderut. Vi satt i en grannlägenhet under en förhandsvisning och det blev budgivning med köparen. När köparen och T efter några vändor kom fram till en summa T var nöjd med började lägenhetsvisning nummer två. Den där T stolt visade alla och då menar jag ALLA detaljer som han filat med. Smarta förvaringslösningar som sockellådor i köket, hur den fjärrstyrda belysningen fungerade så man så smidigt så kunde släcka och tända lamporna från sovloftet med mera med mera. Den stackars mäklaren började till slut se aningen stressad ut eftersom han nog tänkt sig en snabb visning innan personalfesten som han skulle på. Måste jag påpeka att det var med sorg i hjärtat som T lämnade sin bebis?
 |
Pågående renoveringi Stockholmsettan-
sovloftet över hallen brukade dock allt som oftast vara inplastat
för att undvika dammkatastrof i sängen. |
 |
Kök under renovering- framtagna fönsterspeglar
dolda under masonitskivor |
 |
| Fönster efter x antal timmars slipande, spacklande och målande. |
Vägen dit hade dock bestått av sena nätter (med tyst renoveringsarbeten eftersom vi bodde i ett lägenhetshus) alternativt långa dagar med sågande och slipande (och eftersom inte ettans kvadratmeter räckte till alla gånger fick man passa på de dagar vädret tillät att stå ut på innergården). Dagliga ritualer med dammsugaren eftersom i stort sett vad vi än gjorde lämnade ett litet eller stort lager med damm. Det var inte bara att slänga sig i soffan efter en heldag med renovering-då blev man smutsig!
Om man nu ens hittade soffan-innan garderober var klara låg oftast alla kläder i soffan och sedan var hela paketet inplastat. Men vilken fröjd det var när allt var klart och vi faktiskt under någon veckas tid fick leva i den färdiga lägenheten. Sitta och mysa i skenet av en liten eld eller bara gå över nyslipade och grålutade golv och dra med fingrarna över lister som man stått och slipat, spacklat och målat i timmar.
 |
| Färdigrenoverat |
 |
"Äkta" kamin som vägde ton, men eldas med spis-
bränsle i speciell behållare eftersom den inte fick kopplas in. |
Lägenhet nummer två, även detta en etta fick lite lättare förändringar, dock inte utan damm och klivande över verktyg och vardagsliv i halvfärdiga projekt.
 |
| Renoveringsliv i en etta- den milda sorten. Hall |
 |
| Framtaget tegel i hall- vill inte ens gå in på hur dammigt arbetet bakom var och hade inga bilder som kansk kunde illustrerat det... |
Även i stora rummet togs det fram tegel- den gamla skorstenen. Tyvärr har ju kakelugnen rivits för länge sedan men vi (läs T) fixade en liten spis i en oanvänd luftkanal i den gamla skorstenen och gjorde även här en liten behållare som man kunde elda med spisbränsle i. En eld är ju alltid en eld och att se på lågor har ju alltid en mysfaktor.
Ovan : Sängskåpslösning under konstruktion.
Nedan: Det färdiga resultatet. T byggde en lösning till sängen så att den gick att fälla upp och döljas av ett draperi. Vid sidan och ovan placerades bokhyllor och skåp för förvaring.
Det är ju som sagt detta man arbetar för. Man har en vision i huvudet hur det kommer bli när det är klart och efter hårt slit blir det kanske faktiskt lite roligare att njuta av skörden. LITE. Problemet är väl att jag är lite för otålig. Jag vill se resultat snabbt. Men när jag ser renoveringsbilderna här (och de som är aningen värre som jag valde att censurera bort) så känner jag att det trots allt är lite bättre denna renovering. Även om några verktyg, lite damm och sågspån och några förlängningssladdar letar sig ut ur det där vardagsrummet så slipper vi "plasta av" sängen innan vi går och lägger oss. Man behöver inte torka av alla ytorna i köket för att kunna laga mat utan att riskera att behöva tugga grus. Man kan faktiskt stänga dörren till eländet och inte hela tiden se det allra värsta.
För lite fina tips på hur man kan få ned kostnaderna för sin renovering kan man kika in här hos några som håller på med ett aningen större projekt än vi.
Kommentarer
Skicka en kommentar