vårtecken...

Allt blir lite enklare när solen kikar fram. Även om dammkornen och hundhårstussarna syns lite extra i solskenet känns det även lite mer motiverande att ta fram dammsugaren när solens strålar letar sig in genom lite småsmutsiga rutor. Och så orkar man ta det där att man målar vardagarumstaket en, två, tre eller fyra gånger och plånboken blir lite tunnare och lagret med färg allt tjockare-ja det är ju tur att det var så rufft från början så att det där trägrova vi ville ha fortfarande syns. Något som också börjar att synas ute i trädgården är snödroppar. Det inger hopp...

Och medan mannen blir tjugo år äldre utseendemässigt i det vita färgdammet så har jag varit och utökat Lillans framtida garderob med en massa ursöta grejer från PompdeLux. Storlekarna börjar från 80 och Skruttan är väl ca 68 i mycket nu. men någon gång måste hon ju kunna ha dem.

Försöker även rensa ur min egna garderob så smått- ta tjuren vid hornen och inse att vissa storlekar kommer jag antagligen aldrig komma i igen och göra plats för lite nytt. I det fallet är man olika- bebisar vill man ska växa och det blir panik på bvc när vågen och längdkurvan inte stiger. Det verkar som attde där små grammen som Skruttan borde haft på något mystiskt vis hoppar över på mig. Men energi (eller om det är myror som spökar i blöjan?) det har hon trots att vågen på bvc står still. Som en liten yster kalv på grönbete och jag blir lite trött bara av att se henne krypa än hit än dit, klättra lite där, 20 benböj på raken och sen börjar vi om igen...Lite av den energin, ett par joggingskor på mina fötter och så kanske jag skulle slippa pressa in magen i jeansen...kanske. Kanske lite mindre kakor också. Kanske...