sankta lucia..

Nu tänker jag ge er lucia så ni storknar och inte vill se någon mer förrän nästa år:) Fast just den här lucian kan inte jag få nog av. Så söt så i sin namngivningsfestklädsel, rött sidenband runt magen och så en batteridriven ljusslinga i huvét.

...och hon gillade allt till en början. Tyckte nog själv att hon var ovanligt söt. Och jag minns när man själv skulle gå luciatåg hur spänd man var innan. Jag var med i kyrkokören och då hade man alltid luciatåg i kyrkan. Man stod där framför spegeln i församlingshemmet och trängdes med alla andra för borsta håret och få glittret att sitta snyggt. Sen var det en evig väntan utanför kyrkoporten med nervositet och spänd förväntan- särskilt den gången då man ansågs vara tillräckligt gammal för att bära levande ljus...eller den gången man själv skulle agera huvudperson som Lucia.

I våra lyktor här hemma har vi numera nästan bara batteridrivna ljus-barnvänligt och bra så man behöver inte oroa sig för att Lillan på något vis kanske håller på att bränna fingrarna på ovanstående bilder. (Var bara tvungen att få med mitt senaste lyktfynd med bark runtom på bild. Det är lyktor men jag tänkte nog ha de som krukor också...) Sen var det ju då dags för själva lussetåget. Inte så stort eftersom lilla hund vägrade vara med (hon kom dock senare då hon insåg att det fanns pepparkakor på brickan) och det måste finnas någon att lussa för (i detta fall pappan). Jag får väl vara en liten tomtenisse eller nåt utan luva i T:s gamla lufströja.

På lussebrickan fanns glögg, pepparkakor, lussebullar som var oätliga (hade blivit supertorra) och så bebismat så klart. Hittade ingen burk med pepparkakssmak eller saffranssmak i butikshyllan så det fick bli någon slags fruktkompott. Efter sång och lussefika var det dags för obligatorisk, seriös fotografering

   

...men ganska snabbt blev det hela tydligen väldigt tröttsamt och strax efter drogs "luciakronan" av och den röda sidenbandsrosetten rök all världens väg och hela lussefirandet fick på så sätt räknas som avslutat för detta år!