Första advent och namngivningskalas...

Det mysigaste med hela adventstiden tycker jag egentligen är utsidan. Att gå en kvällspromenad, gärna med en massa snö överallt som det är nu, och få kika på adventsstjärnor och adventsstakar genom fönstrerna och få drömma sig in i värmen och så alla trädgårdar som blir upplysta av ljusslingor och lyktor. 

För övrigt tror jag att jag upplevt min mysigaste första advent på länge om inte i hela mitt liv. Vi hade nämligen namngivningskalas för Lillan här och närmaste släkten på besök. Det trista med storkalas är att man aldrig riktigt hinner umgås med alla som man tänkt sig men det mysiga är ju att alla är samlade. Vi började hela kalaset med en välkomstglögg ute på verandan. Och så skickade vi iväg hela bunten på namnskattjakt...

På olika platser i trädgården och inne i huset hade vi gjort stationer- en för varje namn som Lillan fått där man fick veta varför hon har fått de namn hon fått, vad de betyder och lite annan matnyttig information kring hennes födelse. Som att det snödränkta potatislandet nedanför var det sista projektet jag och T pysslade med innan Lillan bestämde sig för att komma till världen. I potatislandet växte det numera lite majblommor. Helt naturligt eftersom Maj var ett utav de namn som Lillan fått. 

Skattjakten tog sitt slut vid matborden som vi dukat upp inne i vardagsrummet. Lite bockar och osb-skivor fick bli bord och så snickrade T ihop en bänk av några reglar och så samlade vi ihop alla stolar vi hade. Med en massa dukar, lakan, plädar och fällar så blev det där byggrummet till vardagsrum ganska mysigt. Istället för äkta blommor fick det bli majblommor i samma tyg som jag även sytt vimplar av. 

På bordet hade vi ställt en massa kort på Lillan och våra gäster fastklämda med klädnypor. Som placeringskort (fast vi hade fri placering). En liten varning dock!- kädnyporna stod inte jättestabilt på dukarna, vilket ledde till att ett utav korten ramlade på ett utav ljusen som vi hade placerat som bordsdekoration i de gamla kakformarna. Kunde gått riktigt illa, men ledde i detta fall "bara" till ett hål i kortet. Som tidsfördriv under kalaset fick man svara på en liten "tipspromenadsformulär" med frågor om Lillan. Vinnaren fik den stora äran att bli bonusfadder åt Lillan (man vill ju ändå ha någon som har lite koll på Skruttfisen:) ) och blev ingen mindre än min kära barndomsvän. Fint att ha en vän som nästan har mer koll på  detaljerna än en själv.

Presentbordet fylldes av en massa fina saker och Lillan har fullt upp med att utforska några utav dem. Resten utforskar mamman och pappan. Min brors tjej har som tradition att ge en gästbok i present på de dop och liknande hon går på, och alla gäster skrev jättefina hälsningar i den. Fint för Lillan när hon blir stor nog att läsa och förstå...

Ett fint citat av Estrid Ericson: "Lämna plats för barn och presenter och gör på så sätt hemmet levande" som fick bli en tavla.

Och så huvudpersonen själv för dagen...

Vi hoppas naturligtvis att våra gäster hade det lika mysigt som vi hade- de fick i alla fall jobba för maten:) Tack för all hjälp! De fixade både tzatziki och couscoussallad, diskade, smälte choklad och såg till att det fanns kyld dricka på bordet och att kaffet var bryggt. Har man sådana gäster kan man ju ha kalas jämt...Det här var nog faktiskt mitt första riktiga egna storkalas så nu när man har blivit varm i kläderna är det ju bara att planera för nästa och hoppas att man kan slappna av lite mer. Har även insett att jag inte har så många bilder från själva kalaset så om någon annan använde kameran flitigt får ni gärna skicka mig lite bilder.

 Vid kyrkdop tänder man ett dopljus men vi tände ett första adventsljus!