som i en dvala...

 Vi har visst hamnat i någon slags dvala här. Datorn i sin som tydligen tog lite semester ett tag innan Tommy äntligen kunde ta tag i saken och ge stackarn lite elchocker. Och vi andra verkar ha hamnat i något annat slags chocktillstånd i och med att det helt plötsligt blev höst. En extra tröja och skor utan öppen tå krävs nästan när jag på morgonen tar mig till jobbet. Ändå var det flera galningar som hoppade i plurret under gårdagens vildmarksafterwork med T:s jobb. Och vår galna ettåring hoppade både gladeligen i sängar, dansade och sprang runt, runt med de andra barnen och höll både mig och T lagom sysselsatta hela kvällen och skrämde antagligen de som ännu inte skaffat kottar att överväga den saken en omgång till och fick oss att längta efter dagisförvaring.

Och i och med den där hösten känns det nästan som evighets sedan som vi satt där under plommonträdet och käkade enkla silluncher och gömde oss för solens strålar. Men idag lyckades solen ändå tränga undan molnen, lagom till att alla de stackars kanotisterna sprungit förbi över bron i det årliga kanotracet Kungsbacka River. Nästa år är det tydligen 40-årsjubileum-kanske dags att vara en av de som deltar? Något för en 25-åring syrran?

Och med solens återkomst kunde vi faktiskt ha en spagetthilunch där vid plommonträdet. Bredvid var ordet eftersom man under plommonträdet numera riskerar att få skallskador av alla plommon som ramlar ner. Och så fick garderobsstädningar och sorterande av diverse ting som jag påbörjade under fredagen stå undan för plommonplockning och gräsklippning och i vardagsrummet håller T på att fixa fönsterfoder. Det går....framåt? Tydligen behövs ett akut rådmöte kring någon fråga angående just dessa fönster i skrivande stund. kan vara alltifrån centimeterflyttningar av skivor till något annat krisigt så det är bäst att söka sig in i byggkaoset.