att ha de finaste av vänner....

Jag känner mig så otroligt priviligerad att ha en rad av vänner i mitt liv som bara finns där trots att jag själv inte alltid känner att jag kanske förtjänar dem, med tanke på de otaliga sms och telefonsamtal jag missar och som ibland tar evigheter innan jag ger svar på. Alla de födelsedagar och annat jag glömmer bort (är värdelös på just födelsedagar)...

Just därför känns det så himla fint att ha vänner som man kan ta en snabb söndagspromenad med när man för en gångs skull är på samma plats vid samma tillfälle...

....vänner man kan ringa vilken tid på dygnet som helst (trots att man just då kanske inte har hört av sig på evigheter) bara för att spy lite galla över stort och smått....

...vänner som skickar blommor och choklad som väntar utanför ens ytterdörr en helt vanlig tisdag...

Sådana vänner som man med sorg i hjärtat har alldeles för många mil bort rent fysiskt men som står en så oerhört nära själsligt....

Och jag funderar på om det inte borde vara lag på att få ta  tjänstledigt från sitt überstressiga liv för att på riktigt kunna känna att man kan ha lite tid att ge tillbaka bara lite av allt det man får av dessa underbara människor....