Min favoritbok

Den bästa bok jag läst är egentligen inte en bok jag läst utan en bok jag hört, en bok utan ord  och med bara en bild. En bok som bestod av en bild på en ek som jag har för mig att min mamma hade målat själv. Sedan hittade hon på berättelsen om flickan Caroline och pojken Anders som skulle bygga en koja och gick till den stora eken för att hämta pinnar till kojan, men tog bara grenar från marken som redan var döda. Och som tack för att de inte förstörde trädet kom småfolket och  tog de små barnen till sin värld. Berättelsen kunde ändras lite från gång till gång men det var ju det som va det lite skojiga att man aldrig visste hur det skulle sluta, bara att jag och min lillebror var huvudpersonerna.

En annan favoritstund var de gånger pappa läste sagor. Han läste, som jag minns det, aldrig sagor med ord utan läste också sagor från en enda bild. Jag och min lillebror var fortfarande huvudpersonerna som bodde i Gödselsta'n (småländska för gödselstacken)  och gud va vi skrattade..man kunde ju inte bo i gödselstan liksom..

Och den där fascinationen över att få vara huvudpersonen verkar ha gått i arv. En utav Lillans älsklingsböcker är en rosa fin LUKTbok (om man skrapar lite på ryggen doftar den jordgubb) som egentligen heter Jordgubssälvan, men som vi döpt om till JordgussALVAN. Den handlar om JordgubbsAlva som ska få besök av mormor och den är tydligen hysteriskt rolig. När LillSkruttan var liten pekade hon varje kväll (och enligt dåvarande hemmapappan även några gånger varje dag) på kroken där boken hängde och sa "dada" tills någon tog boken och läste den. Numera har den dock viss konkurrens med Pippi både i i bokform, filmform och av små dockor och pussel. Pippi är verkligen den stora favoriten. Men den där rosa lilla boken verkar ändå ha en extra plats i hjärtat och verkar hitta fram speciellt de dagar då längtan efter mormor är lite extra stark...

Mormorn och JordgubbsAlvan...