hus med historia...

Ett gammalt hus, helt i min stil. Något att renovera upp med varsam hand.
(Bild hittad hos theresebohman.)

Medan jag går runt och röjer och lagar mat, med break för att stoppa in bråkiga nappar eller låtsaslyssna lite extra på mitt arga monster (lillan verkar just nu vara inne i en fas då hon tydligen ska låta som ett väsande monster och om hon tycker att jag inte bejakar denna sida hos henne tillräckligt förvandlas hon tydligen till ett) så lyssnar jag även på lite olika sommarpratare i Sommar i P1. Igår lyssnade jag på Martina Haag, och det kändes som en blandning av deckare och en gammal spökhistoria i miniformat. Hela programmet typ rakt igenom handlade om ett gammalt hus- inte så självutlämnade som många andra sommarprat, men många smådetaljer som ändå gjorde allt tänkvärt och som fick mig att ha en spänningsklump i magen rakt igenom hela programmet. 

Jag vet inte, men det är något det här med gamla hus och jag, och speciellt ödehus. Jag älskade spökhistorier som barn och deckare som lite mer vuxen, och framförallt älskar jag husen som så ofta dyker upp i dessa. De som knyter ihop dåtiden med det nutida. En ny familj flyttar in i ett gammalt hus och så börjar det hända saker. Det känns som att gamla hus alltid har så mycket att berätta. Problemet är väl att husen inte kan tala så mycket för sig alls, eller är det det som är charmen? Att de liksom bara står där som tysta historieberättare och vi som åskådare ofta är lite mer fria i vår tolkning kring allt som kan ha skett i det där husets närvaro.

Lite så här hade jag en tanke om att det nya sovrummet innanför vardagsrummet kanske skulle bli i stil, skirt sommarljuvt romantiskt, fast nu nalkas det ju höst. En gungstol i stil med denna kan jag dock önska mig oavsett årstid.
(Bild hittad här)

Jag älskar att gå i gamla miljöer, pilla lite på en gammal vägg, fundera på hur de som bott i huset innan haft det och så vidare. Vad hade de för drömmar och planer? Hade de mat för dagen eller levde de i förtvivlan?

Vi håller ju på att renovera ett supergammalt hus med anor från 16/1700-talet och även om det kanske inte finns så mycket kvar i just själva huset härifrån, så är det smått fascinerande att tänka på vad som kan ha hänt i och kring huset. Jag älskar att riva bort ytskikt för att under hitta gamla tapetrester och tidningspapper och väntar och hoppas väl att det någon gång ska dyka upp en skattkarta eller en gammal dagbok eller något annat liknande. Det ska ju enligt sägnen faktiskt ha levt en tvättäkta pirat under vårat tak (eller i alla fall på grunden- taket är väl ombyggt sedan dess). Hittills har vi väl inte hittat något nämnvärt, men det spelar mindre roll, det är väl själva spänningen som är det roliga. Och även om man så bara hittar en gammal rostig spik så är det ju ett tecken på att någon faktiskt varit här och fixat innan oss. Vilket även gör att jag får lite ont i magen när vi är tvugna att ta bort för mycket gammalt, det är ju någon annan som har fixat här innan och så river vi bara ner allt. Fast vi gör ju det med en tanke och avsikt att huset ska kunna stå i några hundra år till och för att vi vill sätta vår egen prägel på det. Och med min småländska lilla sparargen, så fylls den gamla kvarnen med lite allt möjligt som ska eller kan återvinnas. Kanske bara på en annan plats. 

Jag undrar just om de som valde att dekorera väggarna med just den här tapeten en gång i tiden hade samma beslutsvånda som jag och mannen har nu vad gäller tapetval i vardagsrummet? Eller fanns det bara denna att välja på, eller tog man "det man haver" och så blev det som det blev?

Hittade även en fotobok om Ödehus när jag letade bilder på hus med historia. Tänk så många öden det finns? Och en uppföljare finns det tydligen också. Tänk, en juklapp och en födelsedagspresent ordnad bara sådär...eller en kommande morsdagspresent T? Eller en sådan där apropå-ingenting-alls gåva som vi ibland talar om? Det måste vara ödet...

Vet man inte vart man vill komma spelar det inte heller så stor roll åt vilket håll skorna pekar...Kanske pekade näsan åt andra hållet och skorna blev kvar? Envist vägrande att följa någon annan och står nu ensamma kvar på samma plats?
(Bild hittad här)